Av Ronny Svensson 2011-02, för Falukuriren

Om jag vore aktiv bonde i Dalarna – antingen jag föder upp grisar, producerar livsviktig högkvalitetsmjölk eller odlar njutbara grönsaker – skulle jag känna mig ganska förtvivlad, förbannad och osäker om min egen framtid. Den ena dagen får man höra att Sverige importerar stora mängder av dioxinsmittat kött från Tyskland och den andra dagen förlorar bönder i flera delar av Sverige offentliga upphandlingar p.g.a. att de har det bästa djurskyddet i Europa.

 

Monopolsituationen inom grossistledet på livsmedelsområdet – det är två stora giganter som i praktiken uppträder som monopolister – gör att böndernas egna företag som Milko och Siljans Chark samt mängder av andra småskaliga leverantörer av högklassiga livsmedel har svårt att konkurrera om kommunernas matinköp. Företag som konkurrerar ut bönderna köper ofta råvaror från länder med låglöner eller obefintligt miljöskydd.

 

Till denna för bönderna hotande verklighet kommer också att de fyra stora livsmedelskedjorna ofta driver en så hård linje mot särskilt små leverantörer att många producenter knappast får betalt så att de täcker de verkliga produktionskostnaderna. Dessa producenter tillhör snart ett nytt låglöneproletariat. Det som är de verkliga problemen är inte att vi har inkompetenta eller oengagerade bönder/livsmedelsproducenter. Vi har aldrig haft en så hög kvalitetsnivå i svensk livsmedelsproduktion som idag. Problemen ligger på ett helt annat plan.

 

Ett stort övergripande problem handlar om svensk konkurrenslagstiftning och i synnerhet övervakningen av de lagar som gäller. Sverige ligger högt upp på listan bland utvecklade länder när det gäller näst intill obefintlig konkurrens inom livsmedelssektorn. Trots detta prövas vare sig konkreta monopol eller oligopol inom de näringar där Dalarnas bönder kämpar. När det gäller offentlig upphandling har vi en lag och en praktik som otvetydigt gynnar stora företag på de många små företagens bekostnad.

 

Om detta skall fortsätta några år till kommer Dalarnas landskap att växa igen, bönderna att pensionera sig eller gå över till andra näringar och vår middagsmat att försämra vår hälsa. Vad gör exempelvis våra riksdagsledamöter åt detta?