Just another WordPress site
Header

Gemensamma inköp – alltid det bästa?

Av Ronny Svensson 2011-02, för Falukuriren

Jag kan förstå att många invånare och förtroendevalda blir besvikna när ett större inköp av livsmedel till skolor, daghem och servicehus i MittDalarnas kommuner tas hem av stora grossistföretag och inte ett flertal lokala leverantörer av ägg, kött och andra råvaror. De senare kommer ofta på undantag och även i Siljansregionen har de små företagen haft lika svårt att konkurrera mot de större livsmedelsgrossisterna. Detta har hitintills varit ett generellt mönster landet över. Lagen om offentlig upphandling inom EU-länderna har i sin nuvarande utformning och tillämpning givit storföretagen en avgjord fördel, men lagen är inte i alla delar skriven i sten. Den behöver och kan utvecklas.

 

Som komplement till reportagen i FK vill jag göra en liten kommentar om svårigheterna med att göra stora kommungemensamma inköp av bl.a. livsmedel samt om olika parters ofta oklara roller i hela inköpsprocessen. Det kan ju helt enkelt vara så att man inte bör ha stora kommunövergripande inköp av livsmedel. Om man skall köpa nya miljöbilar och andra dyra investeringsvaror kan stora inköp mellan flera kommuner vara att föredra. Däremot kan det när det gäller inköp av matvaror vara en fördel med relativt små och avgränsade leveranser där även en stor mängd småföretag kan konkurrera med de större leverantörerna på mer rättvisa villkor. Har politikerna i MittDalarna någonsin övervägt ett sådant alternativ?

 

Borlänges upphandlingsmodell är genial när det gäller den lokala omlastningshallen samt distributionen av livsmedel till alla lokala kök. Där sparas mängder av energi samtidigt som miljöbelastningen blir minimal och säkerheten vid skolor och daghem maximal. Det första ledet i inköpsprocessen kan däremot behöva utvecklas så att man gör det fullt möjligt att låta småföretagen vara med på de delar av upphandlingen där de har likvärdiga konkurrensvillkor jämfört med storföretagen.

 

Upphandlande tjänstemän ställs dock inte sällan inför ett svårt dilemma. Som regel gör man omfattande upphandlingar mellan flera kommuner för att få stora rabatter eller lägre priser. Stora inköpsregioner är däremot inte alltid en fördel för kvalitetskraven på livsmedel eller andra varor och tjänster. Många ledande politiker säger att stora upphandlingar skall spara pengar åt skattebetalarna samtidigt som vi ofta får höra att inköp som ”går fel” – lokala leverantörer har utestängts eller fått liten andel – beror på att ansvariga tjänstemän inte klarat sin uppgift helt och hållet.

 

Vi tror att en omfattande dialog mellan ledande politiker, kommunmedborgare, anställda inköpare och olika leverantörer från början av en upphandlingsprocess till det att den avgjorts kan ta bort behovet av att utse syndabackar i processen. Samtliga fyra parter har anledning att öka sin kunskap, ta del av andras positiva exempel och samtidigt som man försöker påverka LOU-lagen och dess tillämpning genomföra lagom stora upphandlingar. Då kan alla dra åt samma håll och ge Anders Wijkmans statliga utredning råg i ryggen för att underlätta för små och lokala leverantörer att bli mer framgångsrika på 600-miljardersarenan varje år!

15 960 Responses