Just another WordPress site
Header

Enbart storstan i fokus!

Av Ronny Svensson 2011-07, för Falukuriren

I måndags (4.7) hade de två huvudkombattanterna i svensk politik – Alliansen och Socialdemokraterna i det rödgröna blocket – var sin debattartikel i DN respektive Svenska Dagbladet. I det ena fallet lanserade regeringspartierna en framtidskommission som skall ta sig an de viktigaste utmaningarna inför de kommande 40 åren. I S-artikeln i SvD vill den ekonomiska talesmannen Tommy Waidelich ha mer resurser till den kraftigt eftersatta infrastrukturen.

 

Det jag reagerade på i de två storstadsinläggen var att inte någon av författarna fokuserar en enda fråga mot de växande och påtagliga behoven av stora investeringar och andra insatser i landsbygdsregionerna utan enbart låter sig fångas av storstädernas väl marknadsförda och uppenbarligen omättliga krav.

 

Alliansen vill se ett ”sammanhållet Sverige” men glömmer att beskriva hur snabbt de regionala klyftorna vidgas när det gäller service, bostadsbyggande, ekonomi och investeringar i infrastruktur. När Waidelich vill påvisa hur viktigt det är att bygga ut infrastrukturen för att i sin tur öka den ekonomiska tillväxten nämner han enbart behoven av satsningar i och kring storstäderna – Stockholms tunnelbana, ny förbindelse över Öresund och ny järnväg mellan Göteborg och Landvetters flygplats.

 

När Alliansen talar om sammanhållning nämner författarna visserligen att det finns regionala skillnader (i en kort mening) men tonar ned denna dimension i politiken genom att föra ett allmänt resonemang om demografi, utanförskap och rättvisa som om den geografiska dimensionen inte är särskilt viktig trots att de regionala klyftorna vidgas på alla väsentliga områden. Tommy Waidelich glömmer inte bara att även tidigare S-regeringar har ett stort ansvar för infrastrukturens förfall utan också att andra regioner än storstäderna ”har skriande behov av infrastrukturinvesteringar”.

 

Om man betraktar måndagens inlägg med landsbygdsögon känns det som att landsbygds-behoven hos cirka 3 miljoner människor inte längre är intressanta för de etablerade partiernas framtidsperspektiv. Vi borde ha ett partipolitiskt sett övergripande intresse av att ändra på denna agenda. 2014 kan det vara för sent!

8 905 Responses