Just another WordPress site
Header

Ord har betydelse

(Januari 2013)

I söndagens program Agenda i TV1 fanns ett inslag om vad som händer på den svenska landsbygden. Ett litet mindre kunnigt eller direkt fördomsfullt reportage – mest handlade det om den lilla och krympande orten Ställdalen i norra Närke – följdes av en debatt mellan partledarna Annie Lööf och Jonas Sjöstedt. I reportaget talade man om landsbygdens i många kommuner minskande befolkning. Journalisterna använde begreppet ”avfolkning” för att beskriva förändringarna av befolkningens storlek och som alla förstår betyder det att det endast är en tidsfråga innan området är helt tomt på bofasta människor.

Detta sätt att beskriva landsbygden på, där utvecklingen i en ort framställs som ett generellt fenomen för hela landet, har under senare tid börjat användas av flera stockholmsbaserade medier med rikstäckning. Risken är att betraktelsesättet sprids eftersom dominerande medier numera bara noterar det som går landsbygdsregionerna emot. Även om landsbygdens förändringar sannerligen inte har omtalats i särskilt positiva ordalag under flera decennier vet vi att det även finns tendenser som talar emot alla dysterkvistars tvärsäkra framtidsprognoser.

Det är förvisso så att många landsbygdsdistrikt har minskat sin befolkning under efterkrigstiden. Efter finanskrisen för cirka 20 år sedan fick utvecklingen ny näring. Denna minskning följer dock ingen naturlag utan beror på mängder av olika fenomen som den statliga investerings- och servicepolitiken, kraven att större delen av ungdomskullarna skaffar sig en högskole/-universitetsutbildning, förhärligandet av storstadens livsstilar, bankernas ovilja att investera i landsbygdens småföretag och hushållens bostadsbyggande, näringslivets omvandling från industri- till tjänstesamhälle och en hel del annat. Min slutsats är att det i hög grad är politiska beslut och frånvaron av landsbygdsvänliga beslut som drivit på befolkningsomflyttningarna sedan början av 1990-talet. Avfolkningsbegreppet ger sken av att det är något oåterkalleligt som styr landsbygdens framtid.

Om en stor del av landets befolkning och näringsliv utgår från avfolkning som landsbygdens kännetecken finns det ju risk för att det blir en självuppfyllande profetia. Då kanske man inte ser vare sig det positiva som håller på att ske eller inser landsbygdsregionernas stora potential. Pajala och Storuman men även en rad andra gruvorter växer efter många krympningsår och har typiska expansionsproblem. Orter som Funäsdalen, Idre, Sälen, Åre och Tärnaby har fått nytt liv genom en expanderande turism. Landsbygden har stora potentialer i övrigt när det gäller att ställa om Sverige till ett hållbart samhälle.

Om landsbygdens infrastruktur byggs ut på ett rimligt och nödvändigt sätt, bredbandsbyggandet når hela befolkningen, nya statliga och privata jobb placeras även utanför storstäderna, skatteutjämningen görs mer rättvis mellan kommunerna, landets självförsörjningsgrad för livsmedel väsentligt ökas från idag cirka 50 % och klimatutvecklingen i världen gör Norden mer intressant som bostadsmiljö kan landsbygdens framtid bli helt annorlunda på mindre än 20 år. Ett ökat fokus på ”avfolkning” kan motarbeta en positiv utveckling och vilseleda beslutsfattare och hushåll landet över. Landsbygdens aktörer måste själva visa upp alla sina möjligheter när medierna hyllar ensidighet, fördomar och fantasilöshet.

2 096 Responses