Just another WordPress site
Header

Rättvik gör grovjobbet

Rättvik gör grovjobbet!

Medborgarna i Sverige har i ökad utsträckning visat att de vill ha de bästa och hälsomässigt säkraste livsmedlen när de tillagar sin mat och när kommunerna bjuder barn, ungdomar och äldre personer på dagens måltider. Våra valda politiker börjar förstå invånarnas krav och ställer allt högre kvalitetskrav när de använder lagen om offentlig upphandling (LOU). Både staten och kommunerna satsar stora resurser på att vi skall få fler företag i landet och i exempelvis Dalarna har vi fått en lång rad av nya småföretag som producerar livsmedel av hög kvalitet. Detta är den ena trenden.

Den andra, som går i en helt annan riktning, går ut på att minska konkurrensen om livsmedelsleveranserna och ge monopolföretagen fler och fler fördelar. De senare, där Servera är ett välkänt och omsättningsmässigt ledande exempel (ägt av koncernen Axel Johnson), arbetar på att via LOU-lagen ta hand om växande delar av livsmedelsdistributionen till kommunerna och landstingen. De eftersträvar en total dominans på marknaden och köper systematiskt upp konkurrenter i syfte att helt styra marknaden för livsmedel.

Senast har de via köp av Martin Olsson-gruppen lagt beslag på Dahlbergs Gross i Mora. Trots att vi har en konkurrenslag som skall hindra en monopolisering av olika branscher sitter Konkurrensverket som vanligt med armarna i kors. Ett tips till Anders Borg och Peter Norman – kolla upp vad verket sysslar med och vilka intressen det i praktiken tjänar!

Rättviks kommun, som gör ett förtjänstfullt arbete för att via LOU-lagen främja konkurrensen och öka miljökraven på livsmedel – ett arbete där de gör grovjobbet för flertalet svenska kommuner – har nu på nytt fått ett bakslag i den juridiska processen. De får enligt Kammarrätten i Sundsvall inte fullfölja sin senaste upphandling av livsmedel (värdet cirka 2,5 miljoner per år) efter det att Servera som vanligt överklagat en upphandling som de först förlorade. Rätten menar att kommunen inte kan kontrollera att de höga kraven efterlevs.

Kammarrätten säger i sin färska dom att Rättviks kommun visserligen får ställa högre miljökrav på inköpta livsmedel än vad EU:s miniregler stipulerar men menar samtidigt att kommunen knappast kan kontrollera att de högre miljökraven har tillgodosetts av de aktuella kommande leverantörerna. Detta är en kärnfråga i denna tvist som mer och mer tycks bli en juridisk spetsfundighetsfråga och allt mindre en fråga om att kommunerna skall få köpa de miljömässigt bästa livsmedlen.

Servera och Kammarrätten menar att det inte räcker för kommunen att registrera leverantörens certifieringsprotokoll, erhålla ett skriftligt leverantörsbesked och göra slumpvisa stickprov hos leverantören när det gäller att vara säker på levererande företags produktkvaliteter. Detta är horribla krav. Detta sagt också mot bakgrund av att t.ex. Servera när de köper kött från bl.a. Brasilien, där en stor del av landets köttexport levereras av kriminella företag i en svart sektor byggd på ockuperad mark i Amazonas djungler, knappast ens till hälften kan kontrollera det som Rättvik utfäst sig att göra.

Nu måste svenska folket säga ifrån. Vill vi styras av juristernas lagtolkningar och monopolsträvande grossisters kortsiktiga intressen eller vår önskan att våra barn och gamla skall få den bästa maten? Rättvik visar vägen mot en rimlig och miljönödvändig lagtolkning!

 

 

 

 

 

5 227 Responses