Just another WordPress site
Header

Eskils drömmar – bara drömmar?

Eskils drömmar – bara drömmar?         

Varje gång som jag under årens lopp träffat Eskil Erlandsson – numera landsbygdsminister – har jag känt att han verkligen vill göra allt vad han förmår för att landsbygden skall få chans att inte bara överleva utan utvecklas på bredden. Hade han ensam fått bestämma skulle säkert en stor del av den statliga servicen varit kvar utanför storstäderna, landsbygdens vägar och järnvägar vara mer tiptop och bostadsbyggandet i kommuner som Malung, Älvdalen och Leksand ordentligt på uppgång.

I verkligheten har han som landsbygdsminister inte kunnat påverka särskilt mycket av de grundläggande förutsättningarna för landsbygdsregionernas möjligheter att utvecklas. I många fall inte heller viktig vardagsservice som bensinmackar, livsmedelsbutiker, arbetsförmedling, bank, post och polis. Anledningarna till detta är flera. En är att Eskil inte har sin egen regering med sig när det gäller att göra landsbygden tillräckligt konkurrens-kraftig. Förslagen att skapa ett gediget servicecentrum i varje kommun och att förbättra skatteutjämningssystemet mellan rika och mindre gynnade kommuner har sänkts i den egna regeringskretsen – åtminstone hitintills.

En annan anledning till Eskils dilemma är att ”Stureplanscentern”, som fått större inflytande i Eskils parti på senare år, i likhet med andra partiers storstadslobbyister önskar prioritera de statliga framtidssatsningarna i de tre storstadsregionerna.  Både regerings- och oppositionspartierna (något undantag kanske finns bland partierna) vill vinna de framtida valen genom att satsa ännu mer på storstäderna – de regioner som redan lagt beslag på de viktigaste tillväxtresurserna. Men inte nog med det. Eskils ”egna” statliga verk, som styrs av den sittande regeringen, går inte heller i takt med den sympatiske lantmästaren från Ljungby.

Ett exempel på denna otakt är Skatteverkets beslut att koncentrera jobben i bl.a. norra Sverige till de stora städerna vid kusten samtidigt som servicen och jobben på landsbygden i Norrlands inland dragits in. Ett annat exempel är att Postens Företagscenterservice snart kommer att krympas eller läggas ned på ett stort antal platser på landsbygden – en service som de tusentals småföretagen kanske uppskattar allra mest. Ett tredje exempel är att Försäkringskassans lokalkontor i bl.a. Dalarna bara fått ett extra nådeår samtidigt som Arbetsförmedlingen successivt rustar ned resurserna i de små kommunerna landet runt.

En landsbygdsminister om än med Eskils höga ambitioner har svårt att nå framgång i sitt arbete om inte hans närmaste maktcentra och övriga departement i regeringskretsen tar ministerns mål för sin verksamhet på allvar. Om så vore fallet skulle det bl.a. vara omöjligt att som nu utan riksdagsbeslut kraftigt krympa våra nya högskolor och säga nej till omfattande och nödvändiga järnvägsinvesteringar i både Bergslagen och vid Norrlands många nyöppnade gruvor. Utan ett starkt folkligt stöd är det svårt för en minister att göra verklighet av sina politiska mål. Den statliga byråkratins makt tycks fortfarande öka på demokratins och politikens bekostnad. När och hur skall svenska folket ändra på denna orimliga verklighet?

6 234 Responses