Just another WordPress site
Header

Högskolan – en guldklimp för framtiden!

Av Ronny Svensson 2011-12, för Dalabygden

De flesta känner säkert till att regeringens ”högskoleminister” Jan Björklund gett direktiv om att omvandla högskolekartan i Sverige från en regional spjutspetskarta till något man skulle kunna kalla ”universitetens förskolor”. Formellt sa utbildningsministern (DN 24.10.2011) att han inte tänkte tvinga fram ”sammanläggningar” (enbart valet av detta begrepp väcker oro – min anmärkning) utan att initiativet bör komma från de berörda lärosätena.

 

Vi skall dock veta att regeringen redan via bl.a. olika budgetbeslut och budgetförslag i praktiken redan hämmat de regionala högskolorna och de kommande åren av allt att döma  ämnar tvinga fram ett helt nytt universitets/högskolemönster. Det Jan Björklund i praktiken gör är att gå de stora universiteten till mötes efter att de under de senaste 35 åren på olika sätt försökt få politikerna att göra om de regionala högskolorna till några slags gigantiska studieförbund.

 

När S och C (Göran Persson och Olof Johansson) via ett riksdagsbeslut gjorde stora satsningar på högskolorna i mitten av 1990-talet försökte de gamla universiteten genom sina rektorer och styrelser torpedera beslutet. De var uppenbarligen rädda för att den enskilt största utvecklingssatsningen på att göra de regionala högskolorna till avancerade kunskapscentra för framtiden skulle minska de gamla universitetens status och roll. Att se de nya högskolorna som stimulerande konkurrenter fanns inte i deras sinnevärld. De ville fortsätta att luta sig tillbaka i sina skyddade privilegiemiljöer.

 

Det progressiva riksdagsbeslut som fattades 1975 om att bygga upp kompetenta och strategiskt viktiga högskolor i hela landet till nytta för en bred och kvalificerad utveckling av såväl näringsliv som övriga sektorer i samhället men också för att ge alla chansen till högre studier ser nu ut att gå en dyster utveckling till mötes. Detta under förutsättning att berörda regioner ligger still i båten. Ministern använder sig bl.a. av svepskäl som mindre årskullar, behov av att satsa på högre kvalitet och behov av spetsuniversitet – läs mer pengar till de stora och gamla universiteten och mindre till de regionala högskolorna – för att driva igenom sin antiregionala politik.

 

I detta läge ser vi att vissa mindre högskolor som den på Gotland önskar nå en högre status och kanske ytterligare resurser genom att knyta sig till Stockholms universitetsvärld. Andra högskolor värnar sig självständighet och vill fortsätta att vara en nationellt viktig utbildnings-enhet och regional utvecklingsmotor. Vägen till framgång för t.ex. Högskolan Dalarna är förmodligen bl.a. att profilera sin undervisning och forskning (t.ex. nyttja Trafikverkets stora kompetens) mot framtida globala och regionala kunskapsbehov, att ytterligare närma sig                regionens företag och kommuner, samverka med andra högskolor och universitet i Norden och Europa samt stärka sin kvalitetsprofil. Att gå Björklunds väg är att ge upp regionens viktigaste spjutspets mot framtiden.

5 005 Responses